10. Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11. Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12. Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13. Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14. Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15. Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16. Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17. De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18. Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19. De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20. Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21. Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22. Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23. Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24. Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25. Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26. Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27. Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28. Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.