10. Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11. Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12. Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13. Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14. Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15. Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16. Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17. De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?