3. Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4. Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5. Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6. Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7. Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8. Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9. Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10. Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11. Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12. Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13. Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14. Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15. De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16. Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17. Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18. Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.