1. Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2. Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3. Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4. Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5. Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6. Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7. Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8. Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9. Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10. Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.