7. Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8. Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9. Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10. Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11. Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12. Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
13. Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord.
14. Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15. Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
16. Neder i helvetet varder det farandes, och varder med mig liggandes i mullene.