1. Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2. Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3. Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4. Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5. Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6. Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7. Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.