7. Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8. Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
9. Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
10. De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
11. Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
12. Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
13. Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
14. Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
15. Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
16. Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
17. Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
18. Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
19. Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
20. Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.