4. Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5. Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6. Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7. Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8. Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9. Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10. Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11. Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12. Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13. Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?