21. Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22. Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23. När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24. Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25. Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.