14. Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15. Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16. Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17. Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18. Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19. Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20. En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21. Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22. Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23. När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24. Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25. Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26. Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27. Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.