1. Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2. Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3. Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4. Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5. Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6. Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7. Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8. Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9. Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10. Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11. Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12. Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13. Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14. Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15. Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16. Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17. Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18. Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;