1. Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
2. Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
3. Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
4. Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
5. Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
6. Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
7. Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.