15. Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16. Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17. Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18. Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19. Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20. Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21. Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22. Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23. Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24. Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25. Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.