1. Då svarade Job, och sade:
2. Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3. Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4. Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5. Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6. Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7. Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8. Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9. Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10. Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11. Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12. Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.