1. Då svarade Job, och sade:
2. Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3. Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4. Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5. Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6. Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7. Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8. Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9. Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10. Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?