11. Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12. En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13. Hade du ställt ditt hjerta (till Gud), och uppräckt dina händer till honom;
14. Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15. Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16. Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17. Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18. Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19. Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20. Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.