11. Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
12. Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
13. Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
14. Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
15. Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;