1. Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
2. Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
3. Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
4. Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
5. Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
6. Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
7. Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
8. Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
9. Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
10. Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?