14. Så säger Herren, edar förlossare, den Helige i Israel: För edra skull hafver jag till Babel sändt, och hafver nederslagit alla bommar, och jagat de sörjande Chaldeer till skepps.
15. Jag är Herren, edar Helige, som Israel skapat hafver, edar Konung.
16. Så säger Herren, som en väg gör i hafvet, och en stig i stark vatten;
17. Den der utförer vagn och häst, här och magt, så att de i enom hop ligga, och intet uppstå; att de utslockna, såsom en veke utslocknar.
18. Tänker icke uppå det gamla, och akter icke uppå det förra varit hafver;
19. Ty si, jag vill göra en ny ting; rätt nu skall det uppgå, att I skolen förnimma, att jag gör en väg i öknene, och vattuströmmar uti ödemarkene;
20. Att djuret på markene skall prisa mig, drakar och strutser; ty jag vill gifva vatten uti öknene, och strömmar uti ödemarkene, till att gifva mino folke, minom utkoradom dricka.
21. Detta folket hafver jag tillredt mig, det skall förtälja min pris.
22. Icke att du Jacob hafver kallat mig, eller att du Israel hafver arbetat om mig;
23. Icke hafver du framburit mig dins bränneoffers får, eller hedrat mig med ditt offer. Jag hafver icke haft lust till dina tjenst i spisoffer; jag hafver ej heller lust af ditt arbete uti rökelse.
24. Mig hafver du icke köpt calmos för penningar; mig hafver du icke fyllt med dins offers fetma; ja, mig hafver du arbete gjort uti dinom syndom, och gjort mig mödo uti dinom missgerningom.
25. Jag, Jag utstryker din öfverträdelse för mina skull, och kommer dina synder intet ihåg.
26. Drag mig till minnes; låt oss gå med hvarannan till rätta; säg, huru du vill rättfärdig varda?
27. Dine fäder hafva syndat, och dine lärare hafva misshandlat emot mig.
28. Derföre hafver jag ohelgat helgedomens Förstar, och gifvit Jacob tillspillo, och Israel till försmädelse.