11. Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.
12. Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.
13. Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.
14. Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.
15. Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?
16. Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;
17. Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.
18. På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,
19. Kedjor, armspänne, hufvor,
20. Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,
21. Ringar, ännespann,
22. Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,
23. Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.
24. Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.
25. Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.