9. Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.
10. Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät.
11. Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men Herren skall på den tid allena hög vara.
12. Ty Herrans Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;
13. Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;
14. Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;
15. Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;
16. Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;
17. Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och Herren allena hög vara på den tiden.
18. Och afgudarna skola platt förgås.
19. Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för Herrans fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.
20. På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;