12. Huru äst du af himmelen fallen, du sköna morgonstjerna? Huru äst du till jordena fallen, du som försvagade Hedningarna?
13. Tänkte du dock uti ditt hjerta: Jag vill stiga upp i himmelen, och förhöja min stol upp öfver Guds stjernor. Jag vill sätta mig på vittnesbördsens berg, på den sidon norrut.
14. Jag vill fara öfver de höga skyar, och vara den Aldrahögsta lik.
15. Ja, till helvetes far du, vid kulones sida.
16. Den dig ser, han skall skåda dig, och se uppå dig (och säga): Är det den man, som verldena skälfvande gjorde, och Konungariken bäfvande;
17. Den der jordenes krets ödelade, och städerna derinne nederslog, och gaf icke sina fångar lösa?
18. Allesamman Hedningarnas Konungar ligga dock med äro, hvar och en i sitt hus;