18. Så skall jag hugsvala mig af mine ångest och hjertans sorg.
19. Si, mins folks dotter skall ropa ifrå fjerran land: Vill nu Herren icke mer vara (Gud) i Zion? Eller skall det ingen Konung mer hafva? Ja, hvi hafva de så förtörnat mig med sin beläte, och främmande fåfänga Gudstjenst?
20. Skördetiden är framliden, sommaren är sin väg; och oss är ingen hjelp kommen.
21. Mig ömkar svårliga, att mitt folk så förderfvadt är; jag grämer mig, och hafver ganska ondt.
22. Är då nu ingen salva, i Gilead? Eller är der ingen läkare? Hvarföre är då mins folks dotter icke helad?