Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Jeremia 30:1-10 Karl XII 1873 (SK73)

1. Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia:

2. Detta säger Herren, Israels Gud: Skrif dig all de orden uti ena bok, de jag talar till dig;

3. Ty si, den tiden kommer, säger Herren, att jag mins folks fängelse, både Israels och Juda, vända skall, säger Herren, och skall låta dem igenkomma uti det land, som jag deras fäder gifvit hafver, att de det besitta skola.

4. Och dessa äro de ord, som Herren talade om Israel och Juda.

5. Ty så säger Herren: Sant året, det går ju ömkeliga till med eder; det är intet annat än fruktan på färde, och ingen frid.

6. Men fråger dock derefter, och ser till, om en mansperson föda kan? Huru går det då till, att jag ser alla män hålla sina händer uppå sina länder, såsom qvinnor i barnsnöd, och att all ansigte så blek äro?

7. Ack! det är ju en stor dag, och hans like hafver icke varit; och en bedröfvelsetid är i Jacob, likväl skall dem der uthulpet varda.

8. Men det skall ske på den tiden, säger Herren Zebaoth, att jag hans ok sönderbryta skall af dinom hals, och slita din band sönder, att du deruti dem främmandom intet mer tjena skall;

9. Utan de skola tjena Herranom sinom Gud, och sinom Konung David, den jag dem uppväcka skall.

10. Derföre frukta du dig intet, min tjenare Jacob, säger Herren, och gif dig icke, Israel; ty si, jag vill hjelpa dig utu fjerran land, och dina säd utu sins fängelses land; så att Jacob skall igenkomma, lefva i frid, och nog hafva, och ingen skall förskräcka honom.

Läs fullständig kapitel Jeremia 30