1. Och han hade mig åter intill yttra porten åt helgedomen österut; men han var tillsluten.
2. Och Herren sade till mig: Denne porten skall blifva tillyckt, och icke upplåten varda, och der skall ingen gå igenom, utan allena Herren Israels Gud, och skall dock tillyckt blifva;
3. Undantagen Förstan; ty Försten skall sitta deri, till att äta bröd inför Herranom; genom förhuset skall han ingå, och genom det samma åter utgå igen.
4. Sedan hade han mig bort till den porten för husena norrut; och jag såg, och si, Herrans hus vardt fullt med Herrans härlighet, och jag föll neder på mitt ansigte.
5. Och Herren sade till mig: Du menniskobarn, märk grant till, och se och hör granneliga på allt det jag dig säga vill, om alla seder och ordningar i Herrans hus, och gif akt uppå, huru man sig i helgedomenom hålla skall.
6. Och säg de ohörsamma Israels huse: Så säger Herren Herren: I af Israels hus hafven nog med bedrifvit med all edor styggelse.
7. Ty I läten komma främmande folk, de ett oomskoret hjerta och oomskoret kött hafva, in uti min helgedom, der I med ohelgen mitt hus, när I offren mitt bröd, talg och blod, och bryten alltså mitt förbund med all edor styggelse;
8. Och hållen icke mins helgedoms sätt; utan gören eder sjelfve ett nytt sätt i minom helgedom.
9. Derföre säger Herren Herren alltså: Ingen främmande af oomskoret hjerta och oomskoret kött skall komma in uti min helgedom, af allom främmandom, som ibland Israels barn äro;
10. Ja, ej heller de Leviter, som ifrå mig trädde, och med Israel efter deras afgudar ville gångne äro; derföre skola de bära sina synd.
11. Men de skola vakta dörrena uppå mins helgedoms hus, och der göra tjenstena, och skola slagta bränneoffer och annat offer, som folket frambär, och stå för Prestomen, att de skola tjena dem.
12. Derföre, att de hafva tjent dem för deras afgudom, och gifvit Israels huse en förargelse till synd; derföre hafver jag räckt ut mina hand öfver dem, säger Herren Herren, att de måste bära sina synd;