1. Detta är Propheten Habacucs bön för de oskyldiga.
2. Herre, jag hafver hört ditt rykte, så att jag förskräcktes. Herre, du gör ditt verk lefvande midt i åren, och låter det kunnigt varda midt i åren. När bedröfvelse på färde är, så tänker du uppå barmhertighet.
3. Gud kom sunnanefter, och den Helge ifrå det berget Paran. Sela. Af hans lof var himmelen full, och af hans äro var jorden full.
4. Hans sken var såsom ett ljus, strimmor gingo af hans händer; der var hans magt hemliga.
5. För honom gick pestilentie, och plåga gick ut, ehvart han gick.
6. Han stod, och mälte landet; han såg till, och förskingrade Hedningarna, så att verldenes berg förkrossad vordo, och sig bocka måste alle högar i verldene, då han gick uti verldene.
7. Jag såg de Ethiopers hyddor i vedermödo, och de Midianiters tjäll bedröfvad.
8. Vast du icke, Herre, vred i flodene; och din grymhet i vattnom, och din ogunst i hafvena? då du redst på dina hästar, och dine vagnar hehöllo segren.
9. Du drog fram bågan, såsom du slägterna svorit hade; Sela; och delade strömmarna i landena.
10. Bergen sågo dig, och vordo bedröfvad; vattuströmmen gick sin kos, djupet lät höra sig, höjden hof sina händer upp.