20. Men då hans hjerta upphof sig, att han vardt stolt och högmodig, vardt han kastad ifrå sin Konungsliga stol, och miste sina härlighet;
21. Och vardt drifven ifrå menniskor; och hans hjerta vardt likt vid vilddjur, och han måste löpa ibland vildåsnar, och åt gräs såsom oxar, och hans kropp låg under himmelens dagg, och vardt våt, tilldess han lärde veta, att den Högste hafver våld öfver menniskors rike, och gifver dem hvem han vill.
22. Och du Belsazar, hans son, hafver icke ödmjukat ditt hjerta, ändock du allt sådant vetst;
23. Utan hafver upphäfvit dig emot himmelens Herra, och man hafver måst bära hans hus kärile fram för dig, och du, dine väldige, dina hustrur och dina frillor, hafva druckit vin deraf; dertill lofvat de silfver, gyldene, koppar, jern, trä och stengudar, hvilke hvarken se, eller höra, eller känna; men den Guden, som hafver din anda och alla dina vägar i sine hand, hafver du intet ärat.
24. Derföre är denna handen sänd ifrå honom, och den skrift, som der upptecknad står.
25. Och detta är skriften, som der upptecknad är: Mene Mene, Thekel Upharsin.
26. Och hon betyder detta: Mene, det är: Gud hafver räknat ditt rike, och ändat det.
27. Thekel, det är: Man hafver vägit dig på ene våg, och funnit dig allt för lättan.
28. Peres, det är: Ditt rike är åtskildt, och gifvit de Meder och Perser.
29. Då befallde Belsazar, att man skulle kläda Daniel uti purpurkläde, och gifva honom ena gyldene kedjo om hans hals; och lät förkunna om honom, att han var den tredje herren i rikena.
30. I den samma nattene vardt de Chaldeers Konung Belsazar ihjälslagen.
31. Och Darios utaf Meden tog riket in, då han tu och sextio år gammal var.