Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Daniel 10:1-10 Karl XII 1873 (SK73)

1. Uti tredje årena Konungs Cores af Persien vardt Daniel, den Beltesazar het, något uppenbaradt, det visst och om dråplig ting är; och han aktade deruppå, och förstod synena väl.

2. På samma tid var jag, Daniel, sorgse i tre veckor långt.

3. Jag åt ingen kräselig mat; kött och vin kom intet i min mun, och jag smorde mig ej heller, tilldess tre veckor framledna voro.

4. På fjerde och tjugonde dagen i första månadenom var jag vid den stora älfvena Hiddekel;

5. Och upplyfte min ögon, och såg; och si, der stod en man i linnkläder, och hade ett gyldene bälte omkring sig.

6. Hans kropp var såsom en hyacinth, hans anlete syntes såsom en ljungeld, hans ögon såsom brinnande bloss, hans armar och fötter såsom en glödandes koppar, och hans tal var såsom en stor dön.

7. Och jag, Daniel, såg sådana syn allena, och de män, som när mig voro, sågo henne intet; dock föll en stor förskräckelse öfver dem, så att de flydde bort och gömde sig.

8. Och jag blef allena, och såg den stora synena; men ingen magt blef uti mig, och min hy vardt förvandlad på mig, och jag hade ingen magt mer.

9. Och jag hörde hans tal; och i det jag det hörde, seg jag neder uppå mitt ansigte till jordena.

10. Och si, en hand tog uppå mig, och halp mig uppå knän, och uppå händerna;

Läs fullständig kapitel Daniel 10