11. Men Herren sade till mig: Statt upp, och gack åstad, att du går för folket, att de inkomma, och intaga landet, som jag deras fäder svorit hafver dem att gifva.
12. Nu, Israel, hvad äskar Herren din Gud af dig, utan att du skall frukta Herran din Gud, att du vandrar i alla hans vägar, och älskar honom, och tjenar Herranom dinom Gud, af allo hjerta och af allo själ;
13. Att du håller Herrans bud och hans rätter, de jag dig bjuder i denna dag, på det att dig må väl gå?
14. Si, himmelen och alla himlars himlar, och jorden, och allt det deruti är, är Herrans dins Guds;
15. Dock likväl hafver Herren allena haft vilja till dina fäder, så att han älskade dem, och hafver utvalt deras säd efter dem, nämliga eder, utöfver allt folk, såsom det ock tillgår på denna dag.
16. Så omskärer nu edars hjertas förhud, och varer icke mer halsstyfve.
17. Förty Herren edar Gud är en Gud öfver alla gudar, och en Herre öfver alla herrar, en stor Gud, mägtig och förfärlig, den ingen person aktar, och tager inga mutor;
18. Och skaffar dem faderlösom och enkom rätt, och älskar de främmande, så att han gifver dem födo och kläde.
19. Derföre skolen I ock älska de främmande; ty I hafven ock varit främmande uti Egypti land.
20. Herran din Gud skall du frukta; honom skall du tjena; till honom skall du hålla dig, och svärja vid hans Namn.
21. Han är ditt lof, och din Gud, den med dig så stor och förfärlig ting gjort hafver, såsom din ögon sett hafva.
22. Dine fäder foro neder uti Egypten med sjutio själar; men nu hafver Herren din Gud förökat dig, såsom stjernorna på himmelen.