12. Och skola sådane fristäder vara ibland eder, för blodhämnarens skull, att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intilldess han hafver ståndit till rätta inför menighetene.
13. Och de städer, som I gifva skolen, skola vara sex fristäder;
14. Tre skolen I gifva på desso sidone Jordan; och tre i Canaans lande.
15. Det äro de sex fristäder, både för Israels barn, och främlingom, och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst ena själ slår med våda.
16. Hvilken som slår en med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö.
17. Kastar han honom med en sten, der någor kan död af varda, så att han blifver död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
18. Slår han honom med något trä, der någor kan med dödsslagen varda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
19. Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl; såsom han slagit hafver, så skall man döda honom igen.
20. Stöter han honom af hat, eller kastar något på honom med försåt, så att han dör;
21. Eller slår honom af ovänskap med sine hand, så att han dör, så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.
22. Men stöter han honom oförvarandes utan ovänskap, eller kastar något på honom, icke med försåt;
23. Eller kastar en sten på honom oförvarandes, der man af dö kan, så att han dör, och han är icke hans ovän, och ville honom heller intet ondt.
24. Så skall menigheten döma, emellan honom som slog och blodhämnaren, i denna sakene.
25. Och menigheten skall fria mandråparen ifrå blodhämnarens hand, och låta honom komma i fristaden igen, dit han flydder var; och der skall han blifva, tilldess öfverste Presten dör, den man med den helga oljone smort hafver.
26. Om mandråparen går utaf sin fristads råmärke, dit han flydd är,