40. Item menniskors själar, sextontusend själar; deraf vordo Herranom två och tretio.
41. Och Mose fick det Herrans häfoffret Prestenom Eleazar, såsom Herren honom budit hade.
42. Men den andra hälften, som Mose Israels barnom tillbytt hade ifrå krigsmännerna;
43. Nämliga den hälften, som menighetene tillkom, var ock trehundradetusend, sju och tretio tusend, femhundrade får;
44. Sex och tretio tusend nöt;
45. Tretiotusend och femhundrade åsnar;
46. Och sextontusend menniskors själar.
47. Och Mose tog af denna hälftene, som Israels barnas var, ju ett stycke af femtio, både af fänaden och af menniskor, och fick det Leviterna, som togo vara på Herrans tabernakels vakt; såsom Herren hade budit Mose.
48. Och de som höfvitsmännerna voro öfver de tusend i krigsfolket, nämliga öfver tusend, och öfver hundrade, gingo fram till Mose;
49. Och de sade till honom: Dine tjenare hafva tagit summona af krigsfolket, som under våra händer varit hafva, och der fattas icke en.
50. Derföre bäre vi Herranom gåfvor, hvad som hvar och en funnit hafver af gyldene tyg, kedjor, armsmide, ringar, örnaringar och spann, att våra själar måga varda försonada för Herranom.
51. Och Mose med Prestenom Eleazar tog af dem guldet i allahanda tyg.
52. Och allt gulds häfoffer, som de Herranom häfoffrade, var sextontusend, sjuhundrade och femtio siklar, af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade.
53. Förty krigsfolket hade röfvat hvar och en för sig.
54. Och Mose med Prestenom Eleazar tog guldet af höfvitsmännerna öfver tusend, och öfver hundrade, och båro det in uti vittnesbördsens tabernakel, Israels barnom till en åminnelse för Herranom.