9. Hafver han inga döttrar, skolen I gifva det hans bröder.
10. Hafver han inga bröder, så skolen I gifva det hans faderbroder.
11. Hafver han icke faderbroder, skolen I gifva det hans nästa fränder, som honom skylde äro i hans slägt, att de taga det in. Det skall vara Israels barnom för en lag och rätt, såsom Herren budit hafver Mose.
12. Och Herren sade till Mose: Stig upp på berget Abarim, och bese landet, som jag Israels barn gifva skall;
13. Och när du det sett hafver, skall du samka dig till ditt folk, såsom din broder Aaron samkad är;
14. Efter det I min ord olydige voren uti den öknene Zin, öfver menighetenes träto, då I mig helga skullen genom vattnet för dem. Det är det trätovattnet i Kades uti den öknene Zin.
15. Och Mose talade med Herranom, och sade:
16. Herren Gud öfver allt lefvande kött sätte en man öfver menighetena,
17. Som för dem ut och in går, och förer dem ut och in, att Herrans menighet icke skall vara såsom får utan herda.
18. Och Herren sade till Mose: Tag Josua till dig, Nuns son, hvilken en man är, der Anden uti är, och lägg dina händer på honom.
19. Och haf honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena; och bjud honom för deras ögon;
20. Och lägg dina härlighet uppå honom, att hela menigheten af Israels barn är honom lydig.
21. Och han skall gå fram för Presten Eleazar; han skall rådfråga för honom genom Ljusens sätt inför Herranom. Efter hans mun skola ut och in gå, både han och all Israels barn med honom, och hela menigheten.
22. Mose gjorde såsom Herren honom böd; och tog Josua, och ställde honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena;