2. Och de trädde för Mose, och för Presten Eleazar, och för Förstarna, och hela menighetena, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och sade:
3. Vår fader är döder i öknene, och han var icke med i den menighetene, som uppsatte sig emot Herran i Korahs upplopp; utan är i sine synd död blefven, och hade inga söner.
4. Hvi skall då vår faders namn borto blifva utu hans slägt, ändock att han ingen son hade? Gifver oss ock arfvegods ibland vår faders bröder.
5. Mose förde deras sak inför Herran.
6. Och Herren sade till honom:
7. Zelaphehads döttrar hafva rätt sagt; du skall ock gifva dem arfvegods med deras faders bröder, och skall deras faders arf vända dem till.
8. Och säg Israels barnom: Om någor dör och hafver inga söner, så skolen I hans arf gifva hans döttrar.
9. Hafver han inga döttrar, skolen I gifva det hans bröder.
10. Hafver han inga bröder, så skolen I gifva det hans faderbroder.
11. Hafver han icke faderbroder, skolen I gifva det hans nästa fränder, som honom skylde äro i hans slägt, att de taga det in. Det skall vara Israels barnom för en lag och rätt, såsom Herren budit hafver Mose.
12. Och Herren sade till Mose: Stig upp på berget Abarim, och bese landet, som jag Israels barn gifva skall;
13. Och när du det sett hafver, skall du samka dig till ditt folk, såsom din broder Aaron samkad är;
14. Efter det I min ord olydige voren uti den öknene Zin, öfver menighetenes träto, då I mig helga skullen genom vattnet för dem. Det är det trätovattnet i Kades uti den öknene Zin.
15. Och Mose talade med Herranom, och sade:
16. Herren Gud öfver allt lefvande kött sätte en man öfver menighetena,
17. Som för dem ut och in går, och förer dem ut och in, att Herrans menighet icke skall vara såsom får utan herda.