4. Hvilken nu Herranom sina gåfvo offra vill, han skall göra till ett spisoffer en tiung semlomjöl, blandadt med oljo; en fjerding af ett hin;
5. Och vin till drickoffer, sammalunda en fjerding af ett hin till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lamb offradt varder.
6. Men der en vädur varder offrad, skall du göra spisoffret två tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, en tridiung af ett hin;
7. Och vin till drickoffer, ock en tridiung af ett hin; det skall du offra Herranom till en söt lukt.
8. Men vill du göra en stut till bränneoffer, eller till ett besynnerligit löfteoffer, eller till tackoffer Herranom;
9. Så skall du till stuten göra ett spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, ett halft hin;
10. Och vin till drickoffer, sammalunda ett halft hin. Detta är ett offer Herranom till en söt lukt.
11. Alltså skall du göra med en stut, med enom vädur, med ett får, af lambom och getom;
12. Derefter som talet är af dessa offren, derefter skall ock talet vara till spisoffret och drickoffret.
13. Den som en inländsker är, han skall detta göra, på det han må göra Herranom ett offer till en söt lukt.
14. Och om en främling bor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och vill göra Herranom ett offer till en söt lukt; han skall göra såsom de göra.
15. Hela menighetene skall vara en stadge, både eder och främlingomen. En evig stadge skall det vara edrom efterkommandom, att för Herranom skall en främling vara såsom I.
16. En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder.
17. Och Herren talade med Mose, och sade:
18. Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall;
19. Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer;
20. Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone.
21. Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande.
22. Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver;
23. Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande;