16. En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder.
17. Och Herren talade med Mose, och sade:
18. Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall;
19. Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer;
20. Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone.
21. Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande.
22. Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver;
23. Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande;
24. Om nu menigheten gör något ovetandes, så skall hela menigheten göra en ungan stut af boskapen till ett bränneoffer, Herranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer.
25. Och Presten skall alltså försona hela menighetena af Israels barn, så varder det dem förlåtet; ty det är en ovetenhet. Och de skola frambära sådana sina gåfvor Herranom till ett offer; och sitt syndoffer för Herranom öfver sina ovetenhet;
26. Så varder det förlåtet hela menighetene af Israels barn; dertill ock främlingomen, som bo ibland eder, efter hela folket är i sådana ovetenhet.
27. Men när en själ genom ovetenhet syndar, hon skall frambära en årsgammal get till syndoffer.
28. Och Presten skall försona sådana ovetande själ med syndoffret för ovetenhetena för Herranom, så att han henne försonar; så varder det henne förlåtet.