16. En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder.
17. Och Herren talade med Mose, och sade:
18. Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall;
19. Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer;
20. Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone.
21. Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande.
22. Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver;
23. Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande;
24. Om nu menigheten gör något ovetandes, så skall hela menigheten göra en ungan stut af boskapen till ett bränneoffer, Herranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer.
25. Och Presten skall alltså försona hela menighetena af Israels barn, så varder det dem förlåtet; ty det är en ovetenhet. Och de skola frambära sådana sina gåfvor Herranom till ett offer; och sitt syndoffer för Herranom öfver sina ovetenhet;
26. Så varder det förlåtet hela menighetene af Israels barn; dertill ock främlingomen, som bo ibland eder, efter hela folket är i sådana ovetenhet.