22. Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.
23. Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.
24. Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.
25. Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;
26. Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;
27. Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.
28. Så foro Israels barn med deras härar.
29. Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.
30. Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.
31. Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.
32. Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.
33. Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.
34. Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.
35. Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.
36. Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.