18. Det mankön är ibland Aarons barn, skola det äta. Det vare edrom efterkommandom en evig rätt om Herrans offer. Ingen skall komma dervid, utan han är vigd.
19. Och Herren talade med Mose, och sade:
20. Detta skall vara Aarons och hans söners offer, som de skola offra Herranom på deras vigelsedag: Tiondedelen af ett epha semlomjöl till evigt spisoffer, hälftena om morgonen, och hälftena om aftonen.
21. Uti panno skall du göra det med oljo, och bära det bakadt fram, och i stycker skall du det offra Herranom till en söt lukt.
22. Och Presten, som af hans söner i hans stad smord varder, han skall göra det. Detta är en evig rätt Herranom. Det skall allt uppbrändt varda;
23. Ty allt spisoffer, som för en Prest sker, skall förtäras af eld, och icke ätas.
24. Och Herren talade med Mose, och sade:
25. Tala till Aaron och hans söner, och säg: Detta är syndoffrens lag: På den staden, der du slagtar bränneoffret, der skall du ock slagta syndoffret för Herranom; det är det aldrahelgasta.
26. Presten, som syndoffret offrar, skall det äta på heligt rum, uti gårdenom till vittnesbördsens tabernakel.
27. Ingen skall komma vid dess kött, utan han är vigd. Och den som en klädnad stänker af dess blod, han skall två sig på heligt rum.
28. Och krukan, der det uti kokadt är, skall sönderslås. Är det en koppargryta, så skall man skura henne, och skölja med vatten.
29. Det mankön är ibland Presterna, de skola äta deraf; ty det är det aldrahelgasta.
30. Men allt det syndoffer, hvars blod buret varder in uti vittnesbördsens tabernakel till försoning i thy helga, det skall man icke äta, utan uppbränna det med eld.