1. Och Herren talade med Mose, och sade:
2. Tala med Israels barn, och säg till dem: Om någor gör Herranom ett besynnerligit löfte, så att han skattar sig;
3. Så skall detta vara skattningen: en mansperson tjuguåra gammal, intill sextio år, skall du skatta på femtio silfversiklar, efter helgedomens sikel;
4. En qvinnosperson på tretio siklar.
5. Men ifrå fem år in till tjugu år, om det är en mansperson, skall du skatta honom på tjugu siklar; en qvinnosperson på tio siklar.
6. Är det en månad gammalt, intill fem år, om det är en mansperson, skall du skatta det på fem silfversiklar; en qvinno på tre silfversiklar.
7. Men är det sextioåra gammalt, och derutöfver, och är en mansperson, skall du skatta honom på femton silfversiklar; en qvinno på tio siklar.
8. Om han är för fattig till sådana skattning, så skall han gå för Presten, och Presten skall skatta honom; och han skall skatta honom efter som hans hand, som löftet gjort hafver, förvärfva kan.
9. Om det är af boskap, det man Herranom offra må, allt det man Herranom gifver, det är heligt.
10. Man skall icke vexla det, eller förvandlat, ett godt för ett ondt, eller ett ondt för ett godt. Om någor vexlar det, ett djur för det andra, så skola de båda vara helig.
11. Är det djuret orent, det man icke bör offra Herranom, så skall man hafva det fram för Presten;
12. Och Presten skall skatta det, om det är godt eller ondt. Och det skall blifva vid Prestens skattning.
13. Vill någor lösa det, han skall gifva femtedelen utöfver skattningena.