1. Och Herren talade med Mose, och sade:
2. Bjud Israels barnom, att de bära till dig klara stötta bomoljo till lysning, hvilken dagliga skall slås upp i lamporna,
3. Utanför vittnesbördsens förlåt i vittnesbördsens tabernakel. Och Aaron skall sköta det både afton och morgon för Herranom dagliga. Det skall vara en evig rätt med edra efterkommande.
4. Och skall han pynta till lamporna på den sköna ljusastakanom för Herranom dagliga.
5. Och du skall taga semlomjöl, och baka deraf tolf kakor; en kaka skall hålla två tiungar;
6. Och skall lägga dem, ju sex i hvar hop, på det sköna bordet för Herranom;
7. Och skall lägga på dem rent rökelse, att det skall vara åminnelsebröd till ett offer Herranom.
8. På hvar Sabbathsdag skall han pynta dem till Herranom alltid, af Israels barn till ett evigt förbund;
9. Och skola höra Aaron och hans söner till, de skola äta dem på heligt rum; ty det är hans aldrahelgasta af Herrans offer till en evig rätt.
10. Och en man utgick, enes Israelitiska qvinnos son, den ens Egyptisk mans son var ibland Israels barn, och trätte med en Israelitisk man i lägret;
11. Och nämnde Namnet, och bannades. Då hade de honom fram för Mose. Och hans moder het Selomith, Dibri dotter, af Dans slägte.
12. Och de lade honom i fängelse, tilldess dem vorde viss svar gifven genom Herrans mun.
13. Och Herren talade med Mose, och sade:
14. För honom ut för lägret, som bannats hafver, och låt alla dem som det hörde, lägga sina händer på hans hufvud, och låt hela menigheten stena honom.
15. Och säg Israels barnom: Hvilken som bannar sin Gud, han skall bära sina synd.
16. Hvilken som Herrans Namn nämner, han skall döden dö; hela menigheten skall stena honom. Såsom utländningen, så skall ock inländningen vara; om han nämner det Namnet, så skall han dö.
17. Om någor slår ena mennisko, han skall döden dö;
18. Men den som slår någon boskap, han skall betalat kropp för kropp;
19. Och den som gör sinom nästa skada, honom skall man göra såsom han gjorde:
20. Skada för skada, öga för öga, tand för tand; såsom han hafver gjort ene mennisko skada, så skall man göra honom igen;
21. Så att den som slår någon boskap, den skall betalat; men den som slår ena mennisko, han skall dö.
22. Samma rätten skall vara ibland eder, så för utländningen, som för inländningen; ty jag är Herren edar Gud.
23. Och Mose sade detta för Israels barnom, och förde honom, som bannats hade, ut för lägret, och stenade honom. Och alltså gjorde Israels barn, såsom Herren Mose budit hade.