7. Och när solen är nedergången, och han ren vorden är, då må han äta deraf; ty det är hans spis.
8. Ett as, och hvad af vilddjur rifvet är, skolen I icke äta, att I icke skolen varda orene deruppå; ty jag är Herren.
9. Derföre skola de hålla mina stadgar, att de icke skola lägga synd uppå sig, och dö deröfver, när de ohelga sig; ty jag är Herren, som dem helgar.
10. Ingen annar skall äta af de helgo, ej heller Prestens husman, ej heller någon dagakarl.
11. När Presten köper ena själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans huse födt är, det må ock äta af hans bröd.
12. Om Prestens dotter varder ens främmandes hustru, skall hon icke äta af dess helgas häfoffer.
13. Varder hon en enka, eller utdrifven, och hafver ingen säd, och kommer igen till sins faders hus, så skall hon äta af sins faders bröd, såsom då hon ännu piga var; men ingen främmande skall äta deraf.
14. Hvilken som eljest äter af de helgo ovetandes, han skall lägga femtedelen dertill, och gifva Prestenom med de helgo;
15. På det att de icke skola ohelga Israels barnas helga, som de häfoffra Herranom;
16. Att de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras helgo; ty jag är Herren, som dem helgar.
17. Och Herren talade med Mose, och sade: