9. Och David fruktade sig för Herranom på den dagen, och sade: Huru skall Herrans ark komma till mig?
10. Och ville icke låta bära honom till sig in i Davids stad; utan lät bära honom uti ObedEdoms den Gitthitens hus.
11. Och då Herrans ark blef i tre månader uti ObedEdoms den Gitthitens hus, välsignade Herren honom, och allt hans hus.
12. Och det vardt sagdt Konung David, att Herren hade välsignat ObedEdoms hus, och allt det han hade, för Guds arks skull. Då gick han bort, och hemtade Guds ark utur ObedEdoms hus, upp uti Davids stad, med fröjd.
13. Och som de voro framgångne vid sex tren med Herrans ark, offrade man en oxa och ett fett får.
14. Och David dansade med allo magt för Herranom, och hade klädt uppå sig en linnan lifkjortel.
15. Och David samt hela Israel förde Herrans ark upp, med trummeter och basuner.
16. Och då Herrans ark kom in uti Davids stad, såg Michal, Sauls dotter, ut genom fenstret, och såg Konung David springa och dansa för Herranom; och föraktade honom i sitt hjerta.
17. När de nu båro Herrans ark in, satte de honom på sitt rum midt i tabernaklet, som David för honom uppslagit hade. Och David offrade bränneoffer och tackoffer för Herranom.
18. Och då David hade utoffrat bränneoffer, och tackoffer, välsignade han folket i Herrans Zebaoths Namn;
19. Och utskifte allo folkena och Israels menighet, både man och qvinno, hvarjom och enom ett bröd, och ett stycke kött, och ett mått vin; sedan gick allt folket sin väg, hvar och en i sitt hus.
20. Men då David igenkom, till att välsigna sitt hus, gick Michal, Sauls dotter, ut emot honom, och sade: Huru härlig hafver Israels Konung varit i dag, som sig blottat hafver för sina tjenares tjensteqvinnor, såsom lösaktiga menniskor sig blotta!
21. Men David sade till Michal: Jag skall spela för Herranom, den mig utvalt hafver, heldre än din fader, och heldre än allt hans hus, så att han hafver mig befallt vara en Förste öfver Herrans folk öfver Israel; ja, för Herranom vill jag spela;
22. Och vill ännu ringare varda än så, och vill nedrig vara i min ögon, och med de tjensteqvinnor, som du af sagt hafver, till äro komma.