36. Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37. Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38. Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39. Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40. Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41. Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42. De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43. Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44. Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45. De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46. De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47. Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48. Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49. Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.