13. Och David böd honom, att han skulle med honom äta och dricka, och gjorde honom drucken; och om aftonen gick han ut, och lade sig till att sofva i sin säng, med sins herras tjenare, och gick icke af i sitt hus.
14. Om morgonen skref David ett bref till Joab, och sände det med Uria.
15. Och i brefvet skref han alltså: Skicka Uria i stridene, der hon aldrahårdast är; och vänder eder tillbaka ifrå honom, att han måtte varda slagen, och blifva död.
16. Som nu Joab låg för staden, skickade han Uria på det rum, der han visste att stridsamme män voro.
17. Och då männerna slogo utu stadenom, och stridde emot Joab, föllo somlige af folket, Davids tjenare; och Uria den Hetheen blef ock död.
18. Så sände Joab bort, och lät säga David all stridsens handel;
19. Och befallde bådet, och sade: När du hafver uttalat all stridsens handel med Konungenom;
20. Och du får se, att Konungen är vred, och säger till dig: Hvi hafven I så när trädt intill staden med stridene? Veten I icke huru man plägar skjuta af muren?
21. Ho slog AbiMelech, JeruBeseths son? Kastade icke en qvinna ett stycke af en qvarnsten uppå honom af muren, så att han blef död i Thebez? Hvi hafven I trädt så när muren? Så skall du säga: Din tjenare Uria den Hetheen är ock död.
22. Bådet gick åstad, och kom, och sade David allt detta, der Joab honom om sändt hade.