14. Om någor lånar af sin nästa, och det varder förderfvadt, eller dör, så att dess herre der icke när är, då skall han gifva det igen.
15. Är dess herre der när, då skall han icke gifva det igen; medan han det för sina penningar lejt hafver.
16. Om någor lockar ena jungfru, den ännu icke förlofvad är, och lägrar henne; han skall gifva henne hennes morgongåfvor, och hafva henne till hustru.
17. Om hennes fader försön honom henne, skall han då utgifva penningar, så mycket som jungfruers morgongåfvor tillhörer.
18. En trollkona skall du icke låta lefva.
19. Den som hafver värdskap med någon boskap, han skall döden dö.
20. Den som offrar gudom, utan Herranom allena, han vare förbannad.
21. Främlingar skall du icke beröfva eller undertrycka; förty I hafven ock varit främlingar i Egypti lande.
22. I skolen ingen enko och faderlös barn bedröfva.
23. Bedröfvar du dem, så varda de ropande till mig, och jag skall höra deras rop;
24. Och min vrede skall förgrymma sig, så att jag dräper eder med svärd, och edra hustrur skola varda enkor, och edor barn faderlös.
25. När du lånar mino folke penningar, det fattigt är när dig, skall du icke hafva dig så med honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifva.
26. När du tager en klädnad till pant af din nästa, skall du få honom det igen, förra än solen går ned.
27. Förty hans klädnad är hans huds endesta öfvertäckelse, der han uti sofver. Ropar han till mig, så vill jag höra honom; ty jag är barmhertig.
28. Gudarna skall du icke banna, och den öfversta i ditt folk skall du icke lasta.
29. Din fyllelse och tårar skall du icke fördröja. Din första son skall du gifva mig.