10. Om någor sätter neder när sin nästa, åsna, eller oxa, eller får, eller hvad boskap det kan vara, och det dör, eller eljest får skada, eller varder honom bortdrifvet, så att ingen ser det;
11. Så skall det komma till en ed dem emellan vid Herran, att han icke hafver låtit komma sina hand vid hans nästas ting. Och äganden skall den anamma, att hin icke skall gifvat igen.
12. Om en tjuf stjäl honom det ifrå, skall han då betala det ägandenom igen.
13. Varder det rifvet, skall han hafva fram vittne deruppå, och så intet igengifva.
14. Om någor lånar af sin nästa, och det varder förderfvadt, eller dör, så att dess herre der icke när är, då skall han gifva det igen.
15. Är dess herre der när, då skall han icke gifva det igen; medan han det för sina penningar lejt hafver.
16. Om någor lockar ena jungfru, den ännu icke förlofvad är, och lägrar henne; han skall gifva henne hennes morgongåfvor, och hafva henne till hustru.
17. Om hennes fader försön honom henne, skall han då utgifva penningar, så mycket som jungfruers morgongåfvor tillhörer.
18. En trollkona skall du icke låta lefva.
19. Den som hafver värdskap med någon boskap, han skall döden dö.