10. Gifver han honom ena andra, så skall han icke förvägra desso hennes kost, kläder och äktenskapsplikt.
11. Gör han icke denna tre stycken, så skall hon fri utgå, och intet betala.
12. Den som slår ena mennisko, så att hon dör, han skall döden dö.
13. Hafver han det icke gjort med vilja, utan Gud hafver låtit henne oförvarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall.
14. Om någor går sin nästa efter med arghet, och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrå mitt altare, så att man skall dräpa honom.
15. Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö.
16. Den som stjäl ena mennisko, och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö.
17. Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö.
18. Der som någre män kifva tillhopa, och den ene slår den andra med en sten, eller med näfvan, så att han icke dör, utan ligger på sängene;
19. Fås han vid, så att han utgår vid sin staf, så skall han, som slog honom, vara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hvad han försummat hafver, och gifva honom hans läkarelön.
20. Den sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före.
21. Lefver han öfver en eller två dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar.
22. Om män kifva tillhopa, och någondera stöter någon qvinno, som hafvandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qvinnones man honom pålägger; och skall det utgifva efter mäklares känning.