9. Men af Israels barn gjorde Salomo inga trälar, till sitt arbete; utan de voro krigsmän, och öfver hans riddare, och öfver hans vagnar och resenärar.
10. Och de öfverste Konung Salomos befallningsmän voro tuhundrad och femtio, som öfver folket rådde.
11. Och Pharaos dotter lät Salomo hemta af Davids stad, uti det hus, som han för henne byggt hade; ty han sade: Min hustru skall icke bo uti Davids Israels Konungs huse; förty det är helgadt, efter Herrans ark der inkommen är.
12. Sedan offrade Salomo Herranom bränneoffer på Herrans altare, som han byggt hade för förhuset;
13. Till att offra hvart på sin dag, efter Mose bud; på Sabbather, nymånader, och på bestämda tider, tre resor om året; nämliga på osyrade bröds högtidene, på veckohögtidene, och på löfhyddohögtidene.
14. Och han satte Presterna i deras skifte till deras ämbete, såsom David hans fader det lagat hade; och Leviterna på deras vakt till att lofva och tjena för Presterna, hvar sin dag; och de dörravaktare i deras skifte, hvar vid sina dörr; ty så hade David den Guds mannen befallt.
15. Och man vek icke ifrå Konungens bud, om Presterna och Leviterna, i någrahanda ärende och håfvor.
16. Alltså vardt redo hvad Salomo för händer haft hade, ifrå den dag, då Herrans hus grundadt vardt, intilldess han fullkomnade det; så att Herrans hus allt redo vardt.
17. Så drog Salomo till EzionGeber, och till Eloth, vid hafsstrandena i Edoms land.