1. Och Abia afsomnade med sina fader, och de begrofvo honom uti Davids stad; och Asa hans son vardt Konung i hans stad; uti den tiden var landet stilla i tio år.
2. Och Asa gjorde det rätt var, och det Herranom hans Gud väl behagade;
3. Och kastade bort de främmande altare, och höjderna, och slog sönder stoderna, och högg af lundarna;
4. Och lät säga Juda, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, och göra efter lagen och budorden.
5. Och han kastade bort utur alla Juda städer höjderna och afgudarna; ty riket var stilla för honom.
6. Och han byggde fasta städer i Juda, medan landet stilla, och intet örlig emot honom var uti de årena; ty Herren gaf honom ro.
7. Och han sade till Juda: Låt oss bygga dessa städerna, och låta gå murar deromkring, och torn, portar och bommar, efter vi hafve rolighet i landena; ty vi hafve sökt Herran vår Gud, ja, vi hafve sökt honom, och han hafver gifvit oss ro allt omkring. Alltså byggde de, och det gick väl fram.
8. Och Asa hade en här, som spjut och sköld båro: utaf Juda trehundradtusend, och utaf BenJamin de som sköld båro, och med båga kunde, tuhundradtusend, och åttatiotusend; och desse voro alle starke hjeltar.