3. Om morgonen, då ljust vardt, läto de männerna fara med sina åsnar.
4. Då de nu voro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph till honom, som var öfver hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg till dem: Hvi hafven I lönt godt med ondo?
5. Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafven illa gjort.
6. Och som han beslog dem, sade han sådan ord till dem.
7. De svarade honom: Hvi talar min herre sådana ord? Bort det, att dine tjenare skulle så göra.
8. Si, penningarna, som vi funnom ofvan uti våra säckar, hafvom vi fört till dig igen af Canaans lande: Och hvi skulle vi då hafva stulit silfver eller guld af dins herras huse?
9. När hvilken det varder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertill vilje vi ock vara mins herras trälar.
10. Han sade: Ja, vare som I hafven sagt: När hvilkom det finnes, han vare min träl: men I skolen vara löse.
11. Och då de hastade sig, och lade hvar sin säck af ned på jordena, och hvar lät upp sin säck.
12. Och han sökte, och begynte på den första, in till den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.
13. Då refvo de sin kläder, och ladde hvar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.
14. Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus; ty han var ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.
15. Joseph sade till dem: Hvi torden I det göra? Veten I icke, att en sådana man, som jag är, kunde spå till?
16. Juda sade: Hvad skole vi säga minom herra, eller huru skole vi bära före? Gud hafver funnit dina tjenares missgerningar: Si, vi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.
17. Men han sade: Bort det, att jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall vara min träl: Men I farer med frid upp till edar fader.
18. Då gick Juda till honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala ett ord i dina öron, min herre, och din vrede harmes icke öfver din tjenare; ty du äst såsom Pharao.
19. Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafven I ock någon fader, eller broder?
20. Då svarade vi: Vi hafve en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifven igen af sine moder, och hans fader hafver honom kär.
21. Då sade du till dina tjenare: Hafver honom hit ned till mig, och jag vill göra honom godt.